I en värld där barnens bästa alltid ska gå före allt annat borde allt vara enkelt vid en vårdnadstvist. Riktigt så fungerar tyvärr inte världen. Juridik är en snårskog för vanligt folk.
Separationer inträffar inte riktigt lika ofta som förhållanden, men inte långt ifrån. Det är en del av livet. Vi möts, vi vill vara tillsammans, men efter en tid fungerar inte längre en relation som det var tänkt. Människor utvecklas ständigt och situationer uppstår. Det som en gång verkade bergfast har tagit slut.
Inte alla förhållanden innefattar barn, förstås. När ett barnlöst förhållande upphör kan bitterhet och sorg, eller lättnad och frihetskänsla uppstå. Det finns inga små att bekymra sig om, utan man kliver bara stilla ut ur varandras liv, i bästa fall.
Har ett par blivit föräldrar och har gemensamma barn, ett eller flera, är det vanligast att man kommer överens om gemensam vårdnad. Det betyder att man vänskapligt gör upp att barnen ska vara hos den ena föräldern x antal veckor osv. I de allra flesta fall fungerar det bra. De flesta förstår att föräldraansvaret kommer före eventuella onda tankar om den andra föräldern.
I alldeles för många fall fungerar det inte så. Någon förälder saboterar umgänget och följer inte överenskomna regler. Enligt senaste lagstiftning ses barn som bevittnat våld mellan föräldrar som brottsoffer. Kanske har missbruk eller brottslighet en del i det hela. Våld mot partner kan ha varit en del av den tidigare relationen. Om alla möjliga vägar testats för att få gemensam vårdnad att fungera finns fortfarande alternativet vårdnadstvist kvar.
När en förälder bestämt sig för att ansöka om ensam vårdnad av gemensamma barn ska denna ta kontakt med en kompetent advokat. En vårdnadstvist brukar ofta bli en rätt utdragen process. En kompetent jurist förkortar vägen genom sina kunskaper i lagstiftningen. Processen börjar med att en ansökan om enskild vårdnad skickas till tingsrätten.
En viktig del i processen utgörs av den utredning som socialtjänsten kommer att göra. Man kommer att tala med berörda parter. I de fall barnen ifråga är stora nog att föra sin egen talan kommer även de att få medverka. Närstående och personal på förskola och skola osv. kan även konsulteras.
Med insamlad information som underlag fattar rätten ett beslut. Skulle någon av parterna vara oense kan domen överklagas. Barnen har rätt till sina föräldrar, inte tvärtom.